När man gräver lite under ytan så ser man ett slags mönster. Fast vet inte riktigt hur det yttrar sig för andra men vissa har sett. Och gjort. Utan att liksom få ett tillstånd. Man måste ansöka om sådant. Vissa saker gör man inte utan tillstånd. Fast vissa tror att det är lugnt. Bara tar för sig.
Andra verkar också tycka att det är lugnt. Som till en början höjer på ögonbrynen men sedan låtsas om som om inget har hänt. Som inte tar hänsyn. Och jag förstår inte. Hur man kan göra så. Mot någon annan.
Men allt var ju i vänskaplig anda.
1 kommentar:
En morgon åkte jag över en bro o såg solen gå upp över staden o min själ älskar såna ögonblick. Senare den dan fick jag sms m en fråga en undran, förvirring. När mönstret är så kraftigt, när nätet är så hårt kring oss o fångar oss så vi inte vet vad som hänt, av skräck o förvirring, då är det sannerligen en upp- o nervänd värld utan reflektion över vad som är rätt, fel men framförallt vad som är "normalt".
Skicka en kommentar