Förbannat

Jag har slarvat bort min pappas sjukhusjournal. Jag blir så förbannad. Saken är att det är så himla himla viktiga papper för mig. Även om det i nutid inte är särskilt aktuellt. Fan.

Hihi

Pratade med min bästis idag (som för övrigt fortfarande vill att jag flyttar ner) och jag berättade för henne om dom här satans ensamhetskänslorna. Hon sa att det inte alls är konstigt för så känner hon jämt när hon vet att andra är ute och hittar på saker och inte hinner prata. Det var skönt. Precis innan vi lagt på sa hon att jag inte behöver känna mig ensam, att hon är min bästa vän och att hon älskar mig. Det ni!

Jag måste helt enkelt ha världens bästa vän.

Den här tystnaden

Jag blir lite lätt galen. Jag tror det beror på ett par tabletter jag äter. Ska sluta med dom.
Alltså, det är ju inte deras fel att det är tyst men jag tror att det är deras fel att jag blir så känslig och känner mig som världens ensammaste människa.

Hej då.

Skyll er själva då

Det känns inte som min vänskapskrets är särskilt omfångsrik. Jag tänkte passa på nu att fråga om någon vill dricka öl med mig nästa helg. Det är ju så man måste jobba här. Vara ute i god tid osv. Spontanitet är inte ett ord som är känt här uppe. I vilket fall som helst. Tyst som graven. Nänä. Ingen vill alltså umgås med mig. Ingen av mina 158 vänner. Ni förstår. Hur det känns. Visst?

Men jag säger så här. Skyll er själva då. Sen flyttar jag och kommer aldrig mer dricka öl med någon av er igen. Med nöje.

Jag är som fan bitter. Grinig. Får dricka öl själv är ju liksom hur roligt som helst. Hoppas jorden går under idag ändå. Skoja bara.

Tvånget att blogga

Det är lördag. För några dagar sedan skulle jorden gå under idag men sen ångrade han sig. Tycker inte det är helt okej att säga sådär för att sedan ta tillbaka det. Jag menar, det finns faktiskt dom som blev himla glada över detta besked. Eller ja, någon kanske.

Jag har drömt två drömmar om att jag blivit stucken av en geting. I förrgår och inatt. Var tvungen att kolla upp vad det betydde enligt experter. Det ska visst stå för att någon närstående kan bereda mig på sorg. Givetvis blev jag på en gång paranoid och tänkte att kanske kommer min bästis säga att hon inte vill att jag flyttar ner, eller så ringer mamma och säger att hon fått lungcancer. Massa otäcka saker tänker jag.

Men mest hoppas jag att det bara betyder att jag är fruktansvärt rädd för getingar. Och att bli stucken. Orkar ej med mer sorg. Inte på ett tag i varje fall.

Sånt som är lite roligt

När folk (en människa) på fejjan skriver att det är trist att jag ska flytta. Vi sågs senast i nov 2009.

(ska sluta blogga för dagen nu)

Katten och jag

Hon är speciell den katten. Pratar jag med henne så kommer hon och gnider sig mot mig. Hon ska gärna upp i ansiktet och gosa. Sjunger jag kommer hon springandes som en liten liten liten häst. Går jag in på toaletten är hon där. Ska jag duscha står hon utanför duschen och väntar tills jag kommer ut.

Vi har ett väldigt osunt förhållande. Jag får ingen egentid alls. Jag känner mig kvävd. Vad ska jag göra? Jag kan liksom inte bara göra slut hursomhelst.

(drömde inatt att jag gav bort henne. väldigt ledsen när jag vaknade och var tvungen att kramas lite)

Och vad spelar det för roll när jag varit uppe sen ottan.

Idag jobbar jag hela natten. Eller nej, jag jobbar den jobbigaste delen av natten. Slutar typ två. Har jag otur måste jag dessutom åka nattbuss hem. Ni förstår. Nattbuss. Det är ungefär lika kul som att dra ut en tand för hand.

Det som är bra som vissa säger är att jag börjar sent. Ja, jag börjar 18 drygt. Det är okej om man kan sova på dagarna. Till tolv ungefär. Så man orkar. Jag vaknade nio. Vilket betyder att lagom till att idioterna kommer ut vill jag gå och lägga mig.

Men jag är inte bitter. Jag är faktiskt rätt glad. Trots allt.

(när jag kommer till jobbet ska jag hota mina arbetsledare så dom fixar mig ledigt. Har dock inte listat ut hur jag ska hota dom men jag kommer säkert på något)

Det här med att tänka är inte riktigt min grej

Jag fick en snilleblixt när jag var ute på en morgonpromenad (!). Den fick vara i ungefär en halvtimme. Sen raserades den som ett korthus. Fasen också.
Jag har inte riktigt bestämt mig om det här är en bra dag eller inte. Den började bra åtminstone. Jag är mindre nöjd när jag sitter här med räkningarna för juni framför mig.

Men vad är väl en bal på slottet? Förmodligen fruktansvärt tråkig.

Sånt som suger vs, Sånt som inte suger

• Att jag redan hade sett filmen om Dahmer
• Att jag inte kunde sova för att spindeln i taket försvann spårlöst. Trodde den var i sängen.
• Att jag inte vet hur jag ska få ledigt i juli när vi ska på kryssning
• Att jag har gett mig själv utegångsförbud hela juni

------

• Att vi har bokat kryssningen idag
• Att spindeln är tillbaka på sin plats (så jag kan hålla koll på den)
• Att det har varit fint väder
• Att jag ska få paket på fredag

Sånt jag kan dagdrömma om ibland

Det bor ingen romantiker inom mig. Jag kan tycka att om någons partner t.ex gör något fint att det är gulligt osv men själv blir jag lite illa till mods och nervös av romantiska gester.

Men ibland tänker jag väldigt...märkliga tankar. T.ex, förra veckan gifte jag mig. Jag visste precis hur klänningen såg ut och vilken musik som spelades. Dock hade jag inget direkt offer men sånt spelar inte sån stor roll.

Och sen dyker det upp tankar om min flytt. Jag vet att det finns en hel drös här som inte vill att jag flyttar (eller dom säger det iaf). Men så kommer då den stora dagen och jag ska precis sätta mig i bilen för att åka iväg så springer det någon i panik och ropar: väääääääääääääääänta. Åk inte! Stanna! Och så ska vi slänga oss om halsen på varandra och sen lever vi lyckliga i alla våra dar.

Herrejösses.

Jag vet inte

Jag har skrivit säkert femton olika inlägg idag men publicerat noll. Jag vet inte om jag ska vara arg, glad, ledsen, cynisk eller bitter. Det fanns liksom minst ett inlägg för varje känsla. Jag blir lite arg på mig själv när jag inte riktigt kan bestämma mig för vad jag ska skriva om.

Men. Å andra sidan. Vad gör det?

Däremot så har jag satt utegångsförbud på mig själv i juni. Efter den här månaden så känner jag att jag nog skulle behöva stanna hemma och spara mina slantar jag har. Inte okej att slösa så mycket pengar under en månad. (snål smålänning som man är) (men för att försvara mig lite skulle jag kunna skylla på att det är gott för mig då jag ska gå från en fantastisk lön till csn i höst)

Så ja. Nu har jag ju t.om bloggat lite värdelös skit idag. Hurra för det. (och laddat hem lite filmer t.ex dokumentären om Lemmy och filmen om Jeffrey Dahmer)

Hejdå.

Don't talk to me I don't believe a word you're sayin'

Jag har en väldigt märklig syn på mig själv skulle man kunna säga.
En sån där syn som med andra ord kan förknippas med dålig självkänsla osv.
I vilket fall som helst inträffade det en sak i lördags som skulle kunna
vara ett exempel på min dåliga självkänsla. Jag tänker inte berätta vad
som hände men jag kan säga som så att nu i efterhand borde jag vetat bättre
just då. Men men.

På något vis har det alltid yttrat sig i olika former. En period när jag var
mycket yngre än jag är idag klädde jag mig alltid väldigt utmanande.
Rejäl urringning och korta kjolar osv. Uppmärksamhet och bekräftelse var ledorden.
Sen, ett par år senare var det tvärtom. Det var stora byxor och tjocktröjor som gällde.
Jag hoppades någonstans att det kanske fanns någon som skulle lära känna
mig som den person jag var. inte för mina jättebröst.

Nu är jag i ett läge där jag klär mig som jag vill. Ibland med mina stora byxor
och ibland med slimmade. Men fortfarande saknas den där detaljen.

Att jag är värd att älskas. Att jag är mer än ett par stora bröst. Men det kanske kommer.
Kan man ju hoppas.

Fölsedag

Igår fyllde jag år. Herregu. Det firades ute i skogen med ballonger och serpentiner. Hallonsoda och bakelse. Middag och brandbil. (drink) Sen styrdes kosan till söder och öl med nyfunna vänner. Efterfest på kungsholmen. Åkte hem med ett trasigt knä.

Men det var en fin dag, det var det.

Sista sommaren med gänget

Nu slog det mig. Att detta är sista sommaren här. I storstan. Och jag vill få ut maximalt av den. Med vännerna här. Göra roliga saker, skapa bra minnen. Och det stör mig att jag jobbar varannan helg.

Men jag hoppas att det kommer bli en kanonsommar trots allt.

Folk och deras yxor

Var inne på Lady Dhamers blogg där man kan läsa både ett och två inlägg om rökare. Jag har full förståelse för dom som inte tycker det luktar särskilt gott med röklukt, allergiska osv. Men den här hetsen? Vart skall vi förpassas? Till en grotta under jorden?

Jag vet egentligen inte vart jag står riktigt men däremot vet jag att jag inte tänker sluta röka på gator och torg för någon annans skull. Så ego är jag.

Vet ni.

Den här svackan. Jag försöker motarbeta den. Be den dra åt helvete där den hör hemma. Men den är jävligt envis. Den tycker uppenbarligen att den hör hemma i mig. Och jag blir bara förbannad. Det är liksom kanonväder ute, det luktar så himla gott av alla blommor som blommar och man ska egentligen bara vara glad.

Så jag försöker hålla mig kvar uppe. Men så finns det en person. Som drar ner mig på två sekunder. Som får mitt inbillade glada humör att försvinna. Som tar all min energi som jag har för att försöka hålla mig kvar. Jag blir galen. Och jag blir ledsen. Jag blir matt. Och jag vill bara be personen sluta. Lägga av. För jag orkar inte mer.

Men det går liksom inte. Det är omöjligt.

Kalla fakta

Jag är ingen tjej man blir kär i
Jag är en tjej man ligger med.

That's it.

När man känner sin stjärnglans försvinna

Jag vet inte riktigt vad jag menar med min rubrik. Eller jo, det gör jag till en viss del men det är inget jag kan utveckla känner jag. Det skulle bli alldeles för invecklat.

Det är mindre än tre månader kvar tills jag flyttar. Det känns pirrigt och skrämmande. Skrämmande på så vis att jag fortfarande inte vet om det var rätt beslut. Pirrigt för att jag kommer komma hem igen.

När jag berättar för folk att jag ska flytta frågar dom varför och om jag inte trivs här. När jag säger att det är för att jag ska plugga undrar dom om man inte kan plugga här. När jag säger att jag längtar efter mina vänner undrar dom om jag inte har vänner här.

Jag har vänner här. Men där har jag vänner som jag aldrig behöver känna mig i underläge med. Jag behöver inte känna att jag inte är någons bästa vän. För där jag någons bästa vän. Ibland är det viktigt att känna så. Ibland är det viktigt att vara någons nummer 1.

Men det betyder heller inte att jag inte uppskattar dom jag har här. Att jag inte älskar dom. För det gör jag. Jag uppskattar och älskar er. Men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. (och gör ni inte det så kan vi prata om det så ska jag förklara) 

I'm so fakking tired.

Jag blir så less. Är det inte det ena så är det det andra. Är det inte den ena grejen ivägen så är det den andra. Varför tjata om att man vill ses när det ändå alltid är något som ska strula? Fan, lägg ner istället. Orka. Nej. Det var bra så. Tack och hej.

Fredag

Det finns vissa saker jag inte gillar med fredagar. Ibland gillar jag dom inte för att jag måste jobba hela helgen och dessutom sent som satan. Men sen kommer det andra som gör att jag kräks lite. Och det är alla statusuppdateringar på fejjan: Fredagsmys. Tacos och vin i soffan med älsklingen. Fredagsmys med barnen och kärleken.

Bajsa på er. Ok?

Have you ever had the feeling no one really knows what you're all about
And when you try to show them they all got things to do tonight

För det första och för det andra

Den här ilskan. Den driver mig till vansinne. Ja, det var ju lite roligt.

Och sen är det någon som lagt in skum musik på min spellista på spotify. Jag undrar VEM?! VEM BESUDLAR MIN SPOTIFY MED KRÄKMUSIK? (okej, det var inte kräkmusik men ändå!)

Ok. Svabba golven står på listan. Helvete också.

Det är fantastiskt

Det är så jävla underbart när man vaknar upp och är förbannad. Jag är förbannad för att jag måste tvätta, jag är förbannad för att min lägenhet ser ut som en kvart igen, jag är förbannad för att katten sitter som ett plåster på mig så att jag knappt kan dricka min kaffe ifred, jag är förbannad för att jag har märkt att folk ljuger om något som inte skulle behövas ljuga om jag är förbannad för att jag inte får ett jävla svar jag är så jävla förbannad!

Somliga går med trasiga skor, en del går utan.

Man skulle kunna säga att jag har befunnit mig i ett läge där jag inte direkt orkat blogga. Förstår inte alls varför. Eh. Kryssningen var cool. Cool som fan. Det märkliga är att när man anländer till hamn och det är dags att gå av får jag lite separationsångest. Det känns lite som att man hört ihop hela livet med alla på båten. (på ett ej-sexuellt sätt alltså) Jag vänjer mig lite fort att ha folk runt mig och dessutom hade vi så vansinnigt kul att det var helt skittrist att det var slut.

Men nu är det slut och vardagen är här efter min härliga semester. Snart dags att åka till jobbet och göra sin del. Tack för mig.