Som jag skrivit förut så är den överallt. Jag har blivit fascinerad av döden men jag hatar den. För inte så längesen blev en kollegas son ihjälkörd av en taxibil. Det sista hon minns av honom är hans söndertrasade ansikte då huvudet fastnade under däcket. Hur kul kan det vara på en skala?
Och hur kul kan det vara att ens barn dör först? Hur går man vidare efter en sån sak? Jag förstår inte. Och jag förstår inte hur man helt kallblodigt bara kan köra över någon. Utan minsta tvekan. Som att det skulle vara världens naturligaste sak.
Folk är galna. Så är det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar