Så föll det sig som så att jag inte orkade mer. Att jobba. Misstänker att det är en ond feber som satt sig i kroppen. Kände det imorse och mest påtagligt blev det på första tåget. Trots att jag har elev som sköter det värsta orkade jag knappt stå upp.
Arbetsledaren blev minst sagt tokig. Inget krya på dig. Inget hoppas du mår bra snart. Bara panik över vem som ska åka mitt tåg. Stackars sate som måste skrika och leva runt.
Men istället för att fokusera på denne som inte kan ta det lugnt i stressiga situationer så är jag glad över mina andra arbetsledare. Som kan säga krya på dig. Trots att jag sjukskrev mig mitt i turen.
Nu ska jag lägga mig och sova lite.
2 kommentarer:
Fyfasen. Krya på dig! Och skit i den där arbetsledaren.
Tack! Ja, då var jag upprörd men inte längre. Hon är sån mot alla. Tanta. :)
Skicka en kommentar