Jag vet inte riktigt vad jag menar med min rubrik. Eller jo, det gör jag till en viss del men det är inget jag kan utveckla känner jag. Det skulle bli alldeles för invecklat.
Det är mindre än tre månader kvar tills jag flyttar. Det känns pirrigt och skrämmande. Skrämmande på så vis att jag fortfarande inte vet om det var rätt beslut. Pirrigt för att jag kommer komma hem igen.
När jag berättar för folk att jag ska flytta frågar dom varför och om jag inte trivs här. När jag säger att det är för att jag ska plugga undrar dom om man inte kan plugga här. När jag säger att jag längtar efter mina vänner undrar dom om jag inte har vänner här.
Jag har vänner här. Men där har jag vänner som jag aldrig behöver känna mig i underläge med. Jag behöver inte känna att jag inte är någons bästa vän. För där jag någons bästa vän. Ibland är det viktigt att känna så. Ibland är det viktigt att vara någons nummer 1.
Men det betyder heller inte att jag inte uppskattar dom jag har här. Att jag inte älskar dom. För det gör jag. Jag uppskattar och älskar er. Men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. (och gör ni inte det så kan vi prata om det så ska jag förklara)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar