Don't talk to me I don't believe a word you're sayin'

Jag har en väldigt märklig syn på mig själv skulle man kunna säga.
En sån där syn som med andra ord kan förknippas med dålig självkänsla osv.
I vilket fall som helst inträffade det en sak i lördags som skulle kunna
vara ett exempel på min dåliga självkänsla. Jag tänker inte berätta vad
som hände men jag kan säga som så att nu i efterhand borde jag vetat bättre
just då. Men men.

På något vis har det alltid yttrat sig i olika former. En period när jag var
mycket yngre än jag är idag klädde jag mig alltid väldigt utmanande.
Rejäl urringning och korta kjolar osv. Uppmärksamhet och bekräftelse var ledorden.
Sen, ett par år senare var det tvärtom. Det var stora byxor och tjocktröjor som gällde.
Jag hoppades någonstans att det kanske fanns någon som skulle lära känna
mig som den person jag var. inte för mina jättebröst.

Nu är jag i ett läge där jag klär mig som jag vill. Ibland med mina stora byxor
och ibland med slimmade. Men fortfarande saknas den där detaljen.

Att jag är värd att älskas. Att jag är mer än ett par stora bröst. Men det kanske kommer.
Kan man ju hoppas.