Pratade med min bästis idag (som för övrigt fortfarande vill att jag flyttar ner) och jag berättade för henne om dom här satans ensamhetskänslorna. Hon sa att det inte alls är konstigt för så känner hon jämt när hon vet att andra är ute och hittar på saker och inte hinner prata. Det var skönt. Precis innan vi lagt på sa hon att jag inte behöver känna mig ensam, att hon är min bästa vän och att hon älskar mig. Det ni!
Jag måste helt enkelt ha världens bästa vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar